Bubbelgum? Nej, tack!!!

Var hälsade!

Kaptenen inser att den har varit stygg. Den har (inte) bloggat på år och dar och sanningen är att den har väntat på att ett tillfälle ska uppstå att lägga upp ett lika glamoröst inlägg som de som Grisen och Taskon har lyckats åstadkomma de senaste gångerna. Sällan har man sett Kapten Räklim skratta så gått som åt konversationen mellan (påverkade) Grisen och Taskon och föreläsningsanteckningarna.
Nu inser den (han? hon?) dock att det var allt för längesedan den (han? hon?) berättade om sitt liv här i södern och det är helt enkelt dags!
Intervjun var inte så mycket en intervju som en "vill-du-jobba-med-detta?-ok!-sätt-igång!"-möte. Jag (den? han? hon?) sitter numera hemma hos en stadsplanerare 5 dagar i veckan och pluggar in random fakta om Uruguays territorier: social, ekonomisk, politisk, historisk, samtida, statisisk, juridisk, prospektering.... allt möjligt. Detta leder oundvikligen till att Kaptenens hjärna, som är van vid att tänka så lite som möjligt, mättas med information som den inte vet vad den ska göra av. Mycket förvirrande.

Dessutom har Kaptenen och dess make funnit en lägenhet. Den är belägen mitt i centralaste Montevideo i en byggnad som uppfördes 1904-1906 för att vara hotell och som är en ikon inte bara för staden utan för hela landet! Det förblev hotell i ynka 2 år för att sedan omvandlas till bostädet. Arkitekturen är eklektiskt och mycket unik. Innan vi kom hit var det en av de 2 byggnader som jag mindes tydligast från Montevideo. Ytterst upphetsande.
Förra lägenhetsokupanten visar sig ha varit en sopran i någon slags kör. Hon var gothare och något rund, enligt uppgifter. Hon valde att måla över kaklet i badrummet i en skön bubbelgums-rosa färg, köket i en grön-gul färg som snarast påminner om spyor och det präktiga sovrummet i pastell-lila. Något var Räklimparet tvungna att göra åt saken. Det hela ledde till att Kaptenen har spacklat, målat och donat tillsammans med sitt gemål i en vecka och mycket återstår att göra. Lyckligtvis har vi en grym allt-i-allo vid namn Willman som påminner om David, Claes och någon till sammanlagt. Mycket gemytlig karl. Han har fixat elledningarna (som var LIVSFARLIGA) och en del annat och hjälpt oss fixa verktyg och en massa annat.
Bilder på lägenheten kommer snart. Jag har en plan...

Klockan är missinassen. Räklim ska sova. Internet dröjer (sååå långsam uppkoppling i tredje världen ;P), vill inte lägga upp bilder...

...på bilderna ser ni Kaptenens nya hem sett från torget (byggnaden heter Palacio Salvo, om ni vill googla) och en glad Kapten Räklim som begrundar kommande strapatser medan den (hon? han?) ser på en fager utsikt över staden Montevideo från ett närliggande berg. Behagligt. Sist men inte minst ser ni Don Räklim och mina föräldrars livsfarliga vakthund Felicia.*

*24 timmar rusar förbi i stadig takt*

Tanken var i alla fall att ni skulle få ta del av ovanstående bildbevis men det verkar som om Uruguays jättearga internetuppkoppling har en annan åsikt. Den anser att fantasin används allt för lite pga dagens avancerade teknologi och väljer därför att ta med oss på en smärre resa tillbaks i tiden till ett tidigt 90-tal: ingenting läggs upp trots att bilderna har laddat hela natten!

Hujeda mig...