Räklim är mäkta imponerad av Mayaworkshoppens resultat och väntar med en blandning av fruktan och spänning på sin tur att framkalla blobbar ur datamaskinen. En gnutta nostalgi måste nog Räklim erkänna när den slutligen förstår att kära Tascon och söta Grisens liv går vidare trots dess frånvaro (lite dålig stil, kan man ju tycka, men gjort är gjort). Tänk bara att Tascon går upp och sitter på föreläsningar utan Räklims påminnelser och väckningssamtal tidigt varje eftermiddag och att Grisen jobbar på sitt chius utan att Räklim har den blekaste aningen om vad Grisens fantasi har framkallat för figur! Hujeda mig!
Under tiden på andra sidan världen...
...sitter Räklim i sin lilla suite i det höga tornet i den stora staden. Det är söndag, och snart en vecka sedan den blev politisk faster för första gången! Med andra ord fick Don Räklim i måndags en rysk-svensk brorson född i USA. Alla hoppades givetvis på att parveln skulle få heta Vlad, oavsett kön, men det blev en liten Alexander, vilket också går an, tycker Räklim.
I övrigt hade Big Papa Räklim invigning i sin ateljé i fredags där Räklimarna deltog i en afton ytlig konversation och några slurkar vin.
I lördags var det el día del patrimonio, "arvsdagen", en vettig högtid, tycker Räklim. Under denna dag (som sträcker sig över en helg, tydligen) bör alla K-märkta byggnader, oavsett användning, stå öppna för publiken och stan myllrar av kulturbögar och arkitekturintresserade så det låter om de (och luktar). Fastern-min, en tös på ynka 31 sommrar, erbjöd sig att hämta upp oss och strosa omkring tillsammans i diverse byggnader. Trist nog hade fallerade hennes planering totalt då hon kom hem till oss klockan halv fem, en halvtimme efter allt hade stängt, tydligen. Kvällen mynnade således ut i ett dussintal literflaskor öl, en massa teaterfolk (fastern pyssar ju med skådespeleri, bland annat) och en och annan jätteholk i en lya nära stranden i Montevideo. Kultur som heter duga!
Lite bilder från fredagen!
Här ser ni, förutom delar av ateljén, Räklim med mor, bror, farbror och faster som står och tittar på en av faderns tavlor. Mannen bredvid Räklim, som också pekar, är chefen: arkitekten Hugo Gilmet som Räklim jobbar för.
Räklim och faster Räklim (som avskyr att bli presenterad med detta epitet och helst vill att man säger kusin, så hon inte känner sig så gammal).
...och slutligen har vi Räklimens farbror och faster som vi bodde hos i en och en halv månad efter landningen i Montevideo. Finare människor får man leta noga efter. En hyllning till dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar